smed, gif mig yxa; yxan ger jag vedhuggaren, vedhuggaren ger mig ved, veden ger jag bagargumman, bagargumman ger mig kaka, kakan ger jag tröskemannen, tröskemannen ger mig korn, kornet ger jag perukmakaren, perukmakaren ger mig borste, borsten ger jag skomakaren, skomakaren ger mig sko, skon ger jag Jungfru Maria, Jungfru Maria ger mig röda guldband, röda guldbanden ger jag linden, linden ger mig löf, löfvet ger jag källan, källan ger mig vatten, vattnet ger jag hönan min, som ligger för döden i hasselskogen.” — ”Du får icke yxa af mig förrän jag får kol af dig,” svarade smeden. Så lopp tuppen till kolbrännaren: ”Kära min kolbrännare, gif mig kol; kolet ger jag smeden, smeden ger mig yxa, yxan ger jag vedhuggaren, vedhuggaren ger mig ved, veden ger jag bagargumman, bagargumman ger mig kaka, kakan ger jag tröskemannen, tröskemannen ger mig korn, kornet ger jag perukmakaren, perukmakaren ger mig borste, borsten ger jag skomakaren, skomakaren ger mig sko, skon ger jag Jungfru Maria, Jungfru Maria ger mig röda guldband, röda guldbanden ger jag linden, linden ger mig löf, löfvet ger jag källan, källan ger mig vatten, vattnet ger jag hönan min, som ligger för döden i hasselskogen.” Då tyckte kolbrännaren synd om tuppen och gaf honom kol. Så fick smeden kol, och vedhuggaren yxa, och bagargumman ved, och tröskemannen kaka, och perukmakaren korn, och skomakaren borste, och Jungfru Maria sko, och linden röda guldband, och källan löf, och tuppen vatten, och vattnet gaf han hönan sin, som låg för döden i hasselskogen: och så blef hon bra igen.
