Sida:Norska Folksagor och Äfventyr.djvu/95

Den här sidan har korrekturlästs
83
GUDBRAND I VRETEN.

bytte jag bort geten och fick en dugtig tacka för den.” — ”Ja,” ropte hustrun,” det är som jag säger: du har gjort det ackurat som jag skulle önskat mig det alltsammans, ackurat som om jag sjelf hade varit med. Hvad skulle vi med geten? Jag hade då fått klättra i berg och dalar för att få den ned igen till qvälls. Nej, har jag tacka, så kan jag få ull och kläder i huset och mat också. — Gå ned och släpp in tackan, barn!” — ”Men jag har nog inte tackan längre heller, jag,” sade Gudbrand, ”ty då jag hade gått en stund, bytte jag bort den mot en gås.” — ”Tack ska’ du ha för det,” sade hustrun,” och många tack ändå! Hvad skulle jag med tackan? Jag har ju hvarken rock eller ten, och inte bryr jag mig om att slita och släpa och väfva kläder heller; vi kunna köpa kläder nu som förr; nu får jag gåsbröst, som jag länge har längtat efter, och nu kan jag få dun i lilla kudden min. — Gå ned och släpp in gåsen, barn!” — ”Ja, jag har nog inte gåsen heller, jag,” sade Gudbrand; ”då jag hade kommit ett stycke längre på vägen, bytte jag bort den mot en tupp.” — ”Gud vet hvar du har hittat på allt!” ropte hustrun; ”det är alldeles som jag skulle gjort det sjelf. En tupp! Det är ju detsamma som om du hade köpt ett åtta-dagars-ur, ty hvar morgon gal tuppen klockan fyra; på det sättet kunna vi också komma på benen i rattan tid. Hvad skulle vi väl med gåsen? Inte kan jag laga gåsbröst, och min kudde kan jag ju fylla med starrgräs. — Gå ner och släpp in tuppen, barn!” — ”Men jag har nog inte tuppen qvar heller, jag,” sade Gudbrand; ”då jag hade gått ännu ett stycke, blef jag utsvulten, och så måste jag sälja tuppen för tolf skilling, för att berga lifvet.” — ”Nå, Gud ske lof för att du gjorde det!” ropte hustrun; ”hur du ställer till, gör du allting precis som jag skulle önskat det. Hvad skulle vi också med tuppen? Vi äro ju våra egna herrar, vi kunna ligga så länge vi vilja om mornarna.