Sida:Norska folksagor och huldre-sägner.djvu/116

Den här sidan har korrekturlästs
88
EN TJÄDERLEK I HOLLEIA.

sannerligen hade jag inte räknat ut det galet — då det small, flög han lika fort ändå, fastän fjädern rök om’en. Det biter ingenting på den krabaten.»



«I morgon skola vi ändå försöka få honom, Per; nu veta vi ju hvar han sitter?» sade kaptenen med något skälmaktig min.