«Gud hjelpe oss,» sade mannen, «vi kan inte låna dig hus, vi få lof att fara från gården sjelfva, för hvar eviga julafton kommer det så fullt med troll hit.»
Men Per Gynt han mente tro på, att han skulle nog rensa huset från troll, och så fick han lof till att stanna och dertill fick han ett svinskinn. Björnen lade sig bakom spiseln, och Per tog fram beck och syl och tråd och satte sig till att göra en stor sko af hela svinskinnet. Han satte i ett starkt rep till dragband, så att han kunde snörpa ihop hela skon rundt omkring; ett par handspakar hade han också till hands. Rätt som det var, så kommo de med fiol och spelman, och några dansade och några åto af julkosten, som stod på bordet; några stekte fläsk och några stekte grodor och paddor och andra äckliga saker; den julmaten hade de med sig sjelfva. Emellertid fingo några se skon, som Per hade gjort; som de tyckte att den var till en stor fot, så skulle de försöka den, och då de hade satt en fot i den, hvar och en af dem, så ryckte Per till och satte den ena handspaken i och bände till, så att de sutto fast i skon allesamman. Men i det samma stack björnen fram näsan och luktade på steken.
«Vill du ha korf, hvita kisse?» sade ett af trollen och kastade en brännhet groda rakt i gapet på honom.
»Klös och slå, Nalle!» sade Per Gynt. Då vardt björnen så arg, att han for upp och slog och ref dem allesamman, och Per Gynt slog i högen med den andra handspaken, som om han ville slå in skallen på dem. Då måste trollen fara sin kos, och Per stannade der
