dess sågblad och vågstänger tycktes nu icke ledas eller styras af någon mensklig vilja och hand, utan endast gå som en lekboll för qvarntomtens eller elfvättens nycker och osynliga grepp. Men slutligen visade sig äfven menskliga varelser. En gick med en väldig tjuga ut på timret i dammen för att leda in en stock i timmerrännan och satte hela vattenytan i böljande rörelse; en annan kom skyndsamt fram med en yxa i handen för att jämna af timmerstocken och kasta ut dess nedersta ända, som brakande störtade ned i djupet. Det susade och brusade, hven och klingade derinifrån, och stundom sattes, som ett jättesvärd — i strid med nattens andar, skulle man tro — ett blänkande sågblad i rörelse ut i luften för att såga af knubbarne eller de ojämna ändarne på stockarne.
 |
En eller flera illustrationer borde infogas här, som återfinns på sidan 213 i filen Norska folksagor och huldre-sägner.djvu. |
