Det tyckte mannen var riktigt bra, och då det led på qvällen, fick skräddaren nyckeln och gick ner i qvarnen — den va’ tom, för den va’ alldeles nybygd — och så satte han sej midt på golfvet, tog sin krita och ritade en stor ring rundt omkring sej, och rundt utomkring den ringen skref han Fader Vår, och se’n va’ han inte rädd, om också sjelfve fan hade kommit. Då det vardt midnatt, flög dörren opp i ett huj, och det kom in så tjockt me’ svarta kattor, att det riktigt yrde. I ett nu satte de en gryta på spiseln och la’ på under den, så det börja’ fräsa och puttra i grytan, som om den varit full med kokande beck och tjära.
 |
En eller flera illustrationer borde infogas här, som återfinns på sidan 220 i filen Norska folksagor och huldre-sägner.djvu. |
«Aha,» tänkte skräddarn, «står det så till?» och knapt hade han sagt det, förr än en af kattorna stack tassen bakom grytan och skulle till att välta omkull den.
«Schas, katt, du bränner dej!» ropte skräddarn.
