Sida:Norska folksagor och huldre-sägner.djvu/25

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

En gammaldags julafton.

Vinden tjöt i de gamla lönnarne och lindarne utanför mina fönster; snön yrde utefter gatan och himlen var så mörk som en decemberhimmel kan vara här i Kristiania. Mitt lynne var lika mörkt. Det var julafton, den första jag ej fick tillbringa vid hemmets härd. För en tid sedan hade jag blifvit officer och hade hoppats att få glädja mina gamla föräldrar med min närvaro och få visa mig för hembygdens damer i all min glans och härlighet. Men en nervfeber förde mig till sjukhuset, hvarifrån jag först för en vecka sedan kommit ut, och jag befann mig nu i det så mycket prisade konvalescenstillståndet. Jag hade skrifvit hem efter Blacken och min fars pels, men brefvet kunde knappast komma fram till Dalen förr än annandag jul, och först vid nyårstiden kunde hästen väntas. Mina kamrater hade rest från staden, och jag hade icke

Asbjörnsen.2