Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
264
ASKEPILTEN.
vi hade honom. Men den granen växte upp och blef så stor, att jag klef upp till himmelen på den, och då jag kom dit, satt jungfru Maria och spann borstrep af grynsoppa. Rätt som det var, så flög granen af och jag kunde inte komma ned igen; men jungfru Maria halade mig ned med ett af repen, och så kom jag ned midt i en räfkula; och der satt mor min och far din och lappade skor, och rätt som det var, så slog mor min till far din, så att skorfven rök af honom.» — «Det ljög du!» sade prinsessan; «far min har inte varit skorfvig i all sin dar!»
