Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
275
en qvällstund hos en storbonde.
«Åh ja, det är ingen nöd med Brunte,» sa’ Per, «han har nog den som sköter sig, han.»
«Hur såg tomten ut, Mari?» frågade en af smågossarne.
«Tycker du jag kunde se det?» svarade hon. «Det var så mörkt, att jag inte kunde se mina händer, men jag kände honom så tydligt som jag tar i dig; han var luden och det lyste i ögonen på honom.»
«Åh, det var visst bara en katt,» invände en af dem.
