Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
288
EN QVÄLLSTUND HOS EN STORBONDE.
På eftermiddagen, då jag var ute i smedjan hos smeden, tuggade han tobak utan hejd, hvilket alltid var ett tecken till att han hade druckit bränvin; på qvällen hade han gått ut på bygden för att få mera. Då jag flera dagar derefter återsåg honom, var han mulen och ordkarg. Han ville ingenting berätta, fastän smågossarne lofvade honom både tobak och bränvin. Men pigorna hviskade om, att de underjordiska hade fått fatt på honom och kastat omkull honom i Asmyrbacken. Der hade en åkande funnit honom liggande på morgonqvisten, och då hade han talat oredigt.
