Den här sidan har korrekturlästs
68
SKARFVARNE FRÅN UDRÖST.
och allting håller, som i vädret står», sade han, och dermed menade han, att det var en ombord, som ingen såg, men som stöttade masten med sin rygg, när det knep. Isak hade alltid lyckan med sig sedan den tiden. Han förstod nog hvar det kom ifrån, och han glömde aldrig att lägga af litet godbitar åt den, som höll vintervakten, när han halade upp jakten om hösten, och hvarje julafton lyste det grant ut ifrån jakten, och de hörde fioler och musik och skratt och stoj, och det dansades nere i lastrummet.
 |
En eller flera illustrationer borde infogas här, som återfinns på sidan 90 i filen Norska folksagor och huldre-sägner.djvu. |
