110 NORÖES STORTING.
den offentlige Volfeerd mere till Hjerte, end den som intet eier». Men hvad som var af större betydelse än allt detta, var, att Treschows grundlagsförslag inskränkt vakätt och valbarhet på landet till »Embedsnwend, Gaardmasnd og Propriétaereri) och i köpstäderna till »Embedsmaand og Borgare», och att riksförsamlingen sjelf blifvit vald i enlighet: med dessa bestämmelser. I sjelfva verket stämde det ock öfverens med Norges naturliga förhållanden att lägga tyngdpunkten af den politiska makten hos den stora massan af jordbrukare, hvilka också efter konstitutionskomiteens första förslag utan tvifvel kommit att utgöra det stora flertalet af röstberättigade. Frågan kom derför hufvudsakligen att vända sig om, huru vida man borde bestämma ett minimum af jordvärde såsom grund för rösträtt eller inrymma den aktiva borgarrätten åt hela jordbrukarklassen utan att göra skilnad mellan stora och små bruk. Att detta senare blef fallet, berodde till en del på det behof att vinna de fattigare folkklasserna, som jag nyss omnåmt, men till en del också på andra förhållanden.
Då § 54 i komiteens förslag första gången den 8 maj föredrogs i riksförsamlingen, väckte amtman Bendeke ett motförslag1, som i nära öfverensstämmelse med Treschows förslag och reglerna för riksförsamlingens egen sammansättning inskränkte de röstberättigade till 1) statens embetsmän, 2) alla, som besitta och bruka matrikulerad (skattlagd) jord antingen som egendom eller bygsel (arrende med städja), 3) dem, som i köpstäderna vunnit burskap och erlägga skatter och offentliga utskylder. Motiveringen af denna motion hvilar på den förutsättningen, att §§ 60-62 i komiteens förslag, som stadgade representationens jemna tillväxt i förhållande till valmännens, skulle antagas oförändrade af riksförsamlingen, ty såsom hufvudgrund för förslaget anföres, att representationen skulle blifva talrikare och mera kostsam, än som för Norges enkla förhållanden vore behöfligt eller ens rådligt.
Sorenskriver Christie väckte ett liknande förslag, att nämligen till röstberättigade skulle räknas: »Norske Borgere över 25 Aars Ålder, som paa Landet eie Jordegods og tillige
professor Schlegels till prins Kristian insända utkast ifrade för, att endast jordegare borde få blifva Talmän, och Eliesons forslag har samma regel.
