116 NORGES STOHTING.
cligliet åt den okunnigaste småbrukare eller krämare, men utesluta den stora mängden af advokater, konstnärer, läkare, skolmän, kapitalister, skeppsredare, sjökaptener, fabrikanter^ handtverkare och handlande utom städerna,'för att icke uppräkna den stora skäran af välburgna och upplysta sbestillingsmaend» l; men 1814 stälde sig saken väsentligen annorlunda. Advokatkallet var då ännu icke öppnadt för fri konkurrens, utan prokuratorerne voro statens embetsmän och åtnjöto som sådana rösträtt; Norges läkare och högre skolmän utom statens tjenst voro förmodligen lätt räknade; konsten som ett yrke fans ännu icke till; sjökaptener, handtverkare och landthandlande borde, såsom Diriks under debatten anmärkte, enligt gallande lag vara borgare i en köpstad och egde som sådana rösträtt; det samma gälde förmodligen om skeppsredare och fabrikanter, hvilka senare för öfrigt utgjorde ett försvinnande fåtal-; och hvad slutligen bestillingsmajnden angår, så funnos hela klasser ibland dem ännu ej till 3, och de talrikaste, nämligen länsmän, klockare och skolmästare, tillhörde med få undantag bondeståndet och egde rösträtt på- grund af innehafvande jordegendom eller bygsel *. Norges folk kunde verkligen utan stor oegentlighet på den tiden indelas i fyra klasser: embetsmän, borgare, bönder och arbetare. Då man nu var enig om att utesluta den fjerde klassen, borde man också rätteligen hafva tagit med den stora procent af den tredje, som i verket, ehuru icke till namnet, hörde dit; men det missförhållande, som härigenom uppstod, var dock icke på långt när så stort 1814 som i våra dagar, då den privata lagstiftningen snart gjort sitt yttersta för att få hela landet sönderstyckadt i bygnadstomter och slutligen möjliggjort ett sådant ofog som myrmandsinstitutionen. Att grundlagen icke sökte förebygga möjligheten af, att borgerskap gjordes så lätt åtkomligt och blef så alldeles utan garantier, att det, som i våra da 1 Tjenstemän i statens eller kommunens tjenst utan kunglig fullmakt.
a Aall, Eritidringer, sid. 62.
3 T. ex. de vid jernvägarna och telegrafen anstälda tjenstemän.
- »Gaardbruger og Lenamand» och »Gaardbruger og Kirkeaangei» äro '
ständigt återkommande titlar i mantalen allt ifrån äldsta tid. Af Norges samtliga omkring 4 400 skattebetalande bestillingsmaänd voro mer än 1S0O röstberättigade år 1877, naturligtvis de flesta på grund af innehafvande jord eller arrende. Se Norges off. Stat. C, N:r 14, D. I. s, 8 och 37.
