G-KUND LAGES AF BEN i NOVEMBER. 151
underhandling mellan Karl XIll:s kommissarier och Norges storting, som dock icke direkt, utan genom en komité konfererade med den svenske konungens fullmäktige. Härvid hade dessa senare till ögonmärke att fä grundlagen i möjligaste mån rättad i öfverensstämmelse med det af svenska statsrådsledamöter uppgjorda och sedan i Fredrikshald närmare bestämda ändringsförslag, som var deras utgångspunkt, och stortinget å sin sida att i största möjliga omfattning bevara grundlagen af 17 maj, som var dess utgångspunkt, och att tillika i de bestämmelser, som måste förändras eller nyskrifvas, skaffa .Norge erkännande som en jembördig och lika berättigad led i unionen.
Redan af denna parternas ställning till hvarandra är det klart, att initiativet måste hufvudsakligen komma från konungens sida. Han var ju den pädrifvande kraften, stortinget den återhållande, konservativa. Också visar det sig, att nästan alla de nya bestämmelser i grundlagen, som äro af konstitutionel betydelse, utgått från kommissariernes ändringsförslag. I enlighet härmed bestämde man statsrådets antal och fördelning, interimsregering och sammansatt statsråd, korteligen regeringens hela förändrade organisation. Förslagets regler i detta afseende har stortinget antagit utan annan förändring än den, att man i interimsregeriug skaffat norrmännen ett lika antal medlemmar med svenskarne, att man vidare sökt förebygga svensk inverkan på rent norska angelägenheter genom att dels föreskrifva, att dessa skulle i Sverige afgöras i närvaro af de norska statsråden »alene», dels att den norska regeringens betänkande måste förut inhemtas, och slutligen att man sörjde för, att den enligt kommissariernes förslag upprättade ståthållarposten icke blef ett oansvarigt embete.
Likaledes antogs förslaget om val af tronföljare och nytt konungahus, dock äfven här med ett tillägg om lika röstetal, som följde af Norges likställighet i unionen, ett medgifvande, som man redan i principen gjort från svensk sida, och hvars konseqvenser man väl kände och var beredd på att antagal. Stortinget skaffade samma grundsats tillämpning äfven i fråga om bestämmandet af konungs myndighetsålder och uppfostran.
1 Se förslaget till artiklar att införas i kommissariernes instruktion hos Rydin. Foren'ngen mellan Sverige och Norge. sid. I]8, not. 1.
