FÖRBEREDANDE KONSTITirTlONSARBETEN. 41
Ingen gräns Ir i konstitutionen angifven för den lagstiftande tnaktenB omfång, ty nyss nämda § 78 kan omöjligen anses innefatta en sådan, då den å ena sidan icke omnämner rätten att stifta allmän civil- och kriminallag, hvilken dock, efter hvad sjelfva namnet angifver, och efter hvad inledningens 14:e och 15:e §§ gifva vid handen, måste tillhöra den »lagstiftande» makten; denna § har icke heller i öfrigt nttömt riksförsamlingens befogenhet, då den förbigått så vigtiga stadganden som dem, hvilka omhandlas i §§ 105 c, 132 och 209-211. Då nu utkastet endast inrymde konungen ett suspensivt veto gent emotriksförsamlingens i laga form fattade beslut, så kunde följaktligen denna senare genomdrifva sin vilja i alla de stycken, som icke uttryckligen genom konstitutionen sjelf voro lagda inom den utöfvande maktens område.
Reglerna för detta konungens veto äro lånade från 1791 års franska konstitution1. Enligt §§ 92-94 kunde konungen således under 2 på hvarandra följande ordinarie riksförsamlingar neka sin sanktion på deras beslut, men blef beslutet af den tredje derpå följande riksförsamlingen oförändradt antaget, så »ville hans majestät icke motsätta sig det samma».
Hvarje förslag måste, innan ändtligt beslut fattades, tre gånger i hvarje ting och med ett bestämdt mellanrum behandlas. Dock kunde saker, som fordrade ett hastigt slut, undantagas från donna upprepade »Oplsesning», såsom ock var stadgadt i några af de grundlagar, hvilka utgjorde utkastets mönster, och särskildt i den bataviska republikens författning af 1798, hvars bestämmelser i detta fall äro i detalj lånade af utkastet2.
De båda kamrarna gjordes i det hela jembördiga, då förslagsrätt inrymdes åt begge och de fingo ett obetingadt veto mot hvarandra. Dock skulle på odelstinget »föreslås alla dekret rörande penningar, skatter, pålagor och subsidier», men äfven här behöll lagmanstinget sin rätt att föreslå förändringar
1 T. III, ch. III, sect. III, art. 1-6.
2 Jfr utkastets §§ SO-89 med franska konst, af 1791. titre III, cb. III, sect, II, art, 4 - 11 och direktorialförfattningens §§ 77-81 och 89-99, hvilka i sin ordning tillkommit under engelsk inverkan, samt den bataviska författningens Reglement, Buehst. B, dritte Abth,. som långa stycken är ord för ord öfversatt och i det hela följdt med den förändring, som betingades deraf, att enligt utkastet hade begge kamrarna initiativ och absolut veto mot hvarandra.
