74 NOItGKS STORTING.
het hafva haft något att invända, och lika litet fann man det onaturligt eller obilligt, att städerna fått sig ett i förhållande tilt sin folkmängd mycket högre antal representanter tilldeladt än landsbygden1, hvilket tvärt om syntes berättigadt, dels af städernas öfvervägande betydelse för landet i det hela, dels deraf, att män med kunskaper och erfarenhet voro att finna till vida större mängd i köpstäderna än på landet. Men deremot hade man mycket att anmärka mot krigsmaktens talrika representation och äfvenledes mot den jemna fördelningen af landets representanter på administrativa områden af mycket olika folkmängd och betydenhet och mot den lika representationsrätten för större och mindre städer. Man kunde icke gerna se, att Kristians amt med 68 000 invånare, S0ndre Bergenhus' med 65000 och Hedemarkens med 60000 sände hvartdera lika många representanter som Neden&s' amt (elleT rättare fogderi) med 23000 invånare, Eobygdelagets fogderi med 10000 och Laurviks grefskap med' 12000; icke heller, att Molde och Holmestrand med 800 till 870 inbyggare hvardera voro lika starkt representerade som Kongsberg med nära 4000, och Drammen med 5400 invånare. Sådana oregelbundenheter fördrager man endast i gamla samfund, der häfden blifvit lag och ojemnheterna
sand, hafva valt omedelbart, hvaremot i .Drammen som blott hade en representant, stadens särskilda församlingar valde sex valmän, som sig emellan utsago representanten. Hvad åter Kristiania angår, så blef det efter mycket krångel och prinsens direkta ingripande beslutet, att Oslos valmän skulle visas till Akershus' amt, och »Vor Frelsers Menighed», som tyckes hafva gjort anspråk på att ensam för sig välja representanter, tillsammans med »Slotsmenigheden» medelbart utse Kristianias två representanter. Härviel förliktes man så, att de två valmännen från slottsmenigheten veko för stadens i anseende till det öfvervägande antalet röstberättigade i denna senare församling. Äfven här blef således valet på sätt och vis direkt. Också infunno sig representanterne på Eidsvold med en fullmakt"-? ieke från valmännen, utan från »Vor Freisers Menighed». Se L. Platon a. st., sid. 26 o. f., och Paveh a. st., sid. 154, 155, 157 och 159,
1 I den del af Norge, som var representerad på Eidsvold, d, v. s. i Akershus', Kristiansands, Bergens och Trondhjems stift, utgjorde således köpstädernas invånare endast 9,S proc. af hela antalet (efter 1815 års folkräkning), under det att köpstädernas representanter utgjorde 32,5 proe. af representanternes. hela antal. I de sju fullständiga grundlagsförslagen utom Weidemanns föreslogs en större representationsrätt för städarna.
