K.0NST1TUTI0NSK0MITEENS FÖRSLAG. 81
Då det vidare heter i § 78 (49, 49): »Folket ud.0ver sin lovgivcnde Magt ved Storthinget, der bestaar af 2 Afdelinger, et Lagthing og et Odelsthing», så ligger förmodligen också häri ett påbud om behandling i begge tingen af alla ärenden, som icke voro uttryckligen från. en sådan behandling undantagna, ty då den lagstiftande makten här tillägges stortinget, på samma sätt som den verkställande förut tilldelats konungen, så måste orden. enligt tidens konstitutionela språkbruk omfatta stortingets hela kompetens, hvilken i följande § 81 (75, 75) närmare specificeras. Att detta varit komiteledamöternes egen uppfattning, framgår klart af samtida uttalanden från de medlemmar, som voro tvåkammarsystemets ifrigaste vedersakare i komiteen: Jn. Werge- ] land och Motzfeldt. Den förre lamenterar i sitt bref af den 10 maj vidt och bredt öfver de två »Kammere eller Över- og Underbuses, som man infört i Norge utan att med ett ord antyda, att här blott skulle vara fråga om ett lagutskott med vetorätt. Den senare åter inlemnade den 8 maj till riksförsamlingen ett betänkande, i hvilket han bland annat föreslog, att indelningen i två kammare skulle utgå, och detta af den grund, att t>liele Lovgivningen kunde komme til at standse; thi Odelsthinget kan Intet faae frem, uden Samtykke af Lagtbinget, og dette kan ligesaa- \ lidet bevirke andre Love, end hiint vil foreslaae. Og end skadeligere bliver det maaskee, om disse % Thing. for at holdc Lovgivmngen i Gäng, vexelviis foie sig efter hinanden. - Jeg holder saaledes for, at Storthinget b0r vajre udeelt. Om Stor- ? thingets egentlige lovgivenäe Magt - Beskatningen kommer ei her under Overveielse - er det jeg nu vil give mig den jÉre at fremsastte mine Tanker.» Härpå utvecklar författaren, att den »egentlige lovgivende Magt» borde provisoriskt uppdragas åt en lagkomité, tills man fått en allmän civil och kriminel lagbok till stånd.
Afdetta synes mig alldeles solklart framgå, att författaren skil beslöts, att stortinget skulle hafva egna embetsmän. Det bör ihågkommas, att detta beslut, som blef prejudikat för framtiden, fattades vid ett till fal le, då stortinget fungerade som konstituerande församling, och det således låg i sakens natur, att det skulle hafva sina egna embetsmän. Btt vigtigt argument för samma uppfattning lemnar ock 1814 års reglemente, som skall nedan närmare omhandlas. rf
Höjer, Norg?& storting, O
