KONSTITTITIONSKOMITEENS FÖRSLAG!. 8H
dog antaget, men kun med een' Stemme över. Siden lykkedes det mig dog at faae den i § 82 gjorte Bestemmeise, som jegalleredei Committeen havde bestridet og hvorved LagtMnget jili Magt til at standse alle Förhandlingar, kuldkastet, i det mit Forslag om, at et Forslag, som anden Gäng blev afviist fra Lagthinget, skulde afgj^res ved a/s Stemmer ai det forsamlede Storthing, blev antaget med nogle og 90 Stemmer.»
Att ordet på detta sätt förstods i sjelfva riksförsamlingen, då paragrafen antogs, bevisas deraf, att då § 84 (78, 78), som handlar om konungens rätt att stadfästa eller förkasta de beslut, som vunnit begge kamrarnas bifall, strax derefter sattes under debatt, en representant mycket riktigt anmärkte, att konungen på detta sätt skulle få lof att motsätta sig alla stortingets beslut. Härpå blef paragrafen, som det vill synas utan vidare diskussion2 och utan gensaga mot denna uppfattning, enhälligt bifallen3.
Denna bestämmelse är ett exempel bland många, för hvilket missförstånden församling är utsatt, som skrifver konstitutioner efter främmande förebilder. Då de franska konstitutionerna af år 1795 införde tvåkammarsystemet för att förebygga de våldsamma skakningar man nyss pröfvat, så tänkte de sig, att om ett sådant system skulle verka lyckobringande i ett land, der begge husen grundades på val, så måste man gifva de särskilda afdelningarna af representationen olika befogenhet, så att den ena fick sig hufvudsakligen initiativets, den andra afgörandets rätt tillerkändt, och de utsträckte således till alla frågor det förfaringssätt, som i England gälde vid skattelagar. Det är dock gifvet, att en sådan regel måste vid andra ärenden få en annan betydelse än vid skatters dekreterande, hvilkas nödvändighet till en gifven tid i de flesta fall lemnade både initiativet och beslutet åt samma kammare. Också intog »le conseil des anciens» trots sitt bristande initiativ en i^vissa stycken ganska sjelfständig ställning gent emot »le conseil des cmq-cents». Om det emellertid icke kan inses, hvilken nytta det egentligen skulle medföra att dymedelst utestänga från förslagsrätten en afdelning af representationen, som stod folket lika nära som den andra, då den var vald af samma distrikt och samma valmän, så må det väl före 1 I sjelfva verket med två rösters pluralitct.
2 Se Christies Dagbog i Norske Samlinger, B. II, sid. 607.
- Stortinget hade då ännu icke beslutit, att några saker kunde of
samladt storting omedelbart afgöras.
