K0N8TITUTI0NSK0HITEENS FÖRSLAG. 87
den inskränkande bestämmelsen, att en Bkatt upphör att vara gällande ofter viss tid, om den ej uttryckligen förnyas, ur den 211:c §:n rätten att bestämma budgeten, ur § 121 rätten eller skyldigheten att bestämma konungens civillista1 och ur § 132 stortingets rätt att få sig förbund och traktater meddeladt!. Härtill fogades en ny punkt om statsrevisionen, hvilken efter stiliseringen att döma tyckes vara närmast hemtad ur den fränska författningen af 1795, ehuru äfven amerikanska konstitutioner efter engelskt mönster påbjödo statsräkenskapernas granskning genom revisorer (auditors). Samma åtrå att på ett ställe samla reglerna för stortingets politiska befogenhet har ock förmått komiteen att i mom. a tillägga rätten att stifta och upphäfva lagar, hvilken dock, i enlighet med det i förslaget fölöfrigt gällande språkbruk, icke är en med de öfriga sidoordnad bestämmelse, utan äfven delvis omfattar dem och tillika inbegriper stortingets rätt att fatta beslut i alla frågor för statsändamålets främjande, så vidt dessa icke blifvit genom konstitutionen uttryckligen undantagna från stortingets kompetens.
Det kan i sjelfva verket synas besynnerligt, att i en konstitution, som uppdrager åt representationen den lagstiftande makten i vidsträcktaste mening eller rätten att fatta beslut med bindande verkan för alla och en hvar af statens medborgare och funktionärer, ett försök kunde göras att särskilja de fall, i hvilka en sådan makt kunde komma i utöfning. Ingen har väl någonsin försökt att på detta sätt sammanfatta det engelska parlamentets myndighet. Tvärt om har man förklarat detta parlament, som väl till märkandes äfven innefattar konungen, just i följd af sin lagstiftande makt allsmäktigt2. Det har ingen öfver sig, ingen bredvid sig och kan af ingen kontrolleras. Och de, som sökt någon gräns för denna lagstiftande makt, hafva funnit den - i menniskans naturliga rättigheter och i den stora kartans principer1. Men i de europeiska konstitutioner, som upprättades efter engelskt mönster i slutet af förra
1 En rätt kunde det så till vida kallas, som det, åtminstone efter utkastet, innebar ett undantag från den annars gällande regeln, att bevillning endast för budgetterminen fick bestämma.1*.
3 Blaekstone, Oommentaries, ed. Ii. M. Kerr, vol. I, sid. H6.
s Laftsrriére, Les eonstitntions d'l!nrope et d'Ameriqne, sid. 436 not,
