naturligtvis anbudet och fursten blef vred och hotade. O, om ni visste hvad en furstes hot i Ryssland vill säga! Då beslöto vi fly — fly för att bli förenade i Sverige. Derhemma är all vår lycka förbi. Klostret väntar Nadeschda och fängelset mig. Jag förskaffade mig af min far en större summa pengar och en afton, då Nadeschda och jag voro på en bal, verkställde vi plötsligt och i all tysthet vårt beslut. Vi trodde icke att vägen till Sverige var så lång och besvärlig: jag antog att äfven mina penningar skulle öfvervinna alla svårigheter. Men så har det icke gått: derför darra vi för förföljarne, ty furstens arm är lång. Se der vår enkla men sorgliga historia. Nu är det sagdt.”
Nikifor tystnade och hans hufvud sjönk ned mot bröstet.
Nadeschda såg med en blick full af ångest på doktorn.
”Nu vet ni allt?” hviskade hon.
Doktorn var synbarligen rörd.
”Ni hjelper oss!” ropade hon plötsligen glad, ”jag ser det på edra ögon! Icke sannt, ni hjelper oss öfver till det fria Sverige!”
Doktorn räckte henne sin hand och lofvade att göra allt för att förskaffa dem en hemlig lägenhet öfver till Sverige.
”Gud välsigne er!” sade Nadeschda och förde hans hand till sina läppar, ”ni är vår räddare, ni är mitt helgon, jag vill...”
Då öppnades dörren — och i dörren stod löjtnant Boris, adjutanten, och bredvid honom polismästaren i staden.
”Der äro de!” sade Boris hånfullt, ”de ha rest utan pass, gör er pligt, ni känner ordern.”
Hvad är att säga mera? Vår historia är snart slut.
Doktorn sönderkramade en tår i sitt ärliga öga då Nikifor och Nadeschda inpackades i en täckvagn och med fyra hästar affördes till Petersburg ännu hastigare än hvad resan gått till Åbo. Hans protester i vetenskapens och menskliglietens namn att uppskjuta
