jan af sjuttonhundratalet. I fejderna med ryssen har äfven Nyslott haft sin andel af strider och missöden, men någon särdeles framstående roll i historiskt afseende har det aldrig spelat. Dess läge i militäriskt hänseende har icke heller, sedan kanoner kommo mera i bruk, medgifvit detta. Ehuru beläget på en ö i sundet emellan Hauki- och Pihlaja-vesi sjöar, domineras slottet dock från de gentemot liggande höga stränderna. Under ryska väldet har det ock i likhet med alla andra enahanda byggnader förnämligast tjenat till fängelse, till och med ibland för från Ryssland hitforslade politiska martyrer. Sägner om fångar af detta slag äro ännu, ehuru slocknande, gängse i trakten. Om dessa olyckliges fönster vette utåt sjön, hade de åtminstone den lindrande njutningen af en vacker utsigt, ty det gamla fästets läge är ett af de vackraste man kan tänka sig, liksom ock sjelfva stadens. Denna var länge en obetydlig köping, men öppnandet af Saima kanal har beredt den en bättre framtid. Belägen invid sundet emellan ofvannämnda sjöar, är den en af naturen gynnad, men af menniskorna försummad ort. Dess invånare tyckas nog vara medvetna häraf, men de, liksom finnarne i allmänhet, kasta skulden härför på regeringen ”som intet gjort för deras stads uppkomst”.
Vi afreste från Nyslott på eftermiddagen och anlände efter några timmars färd till det berömda Pungaharju. Det är en ungefär ¾ mil lång ås, som sköljes af Puruvesis våg i öster och Pihlajavesis i vester. Sjelfva åsen är en ö, som skiljer de nämnda, ganska betydliga vattendragen ifrån hvarandra. Allmänna landsvägen från Nyslott söderut går långsmed hela åsen, som på hvardera sidan nästan lodrätt stupar ned emot vattnet. Dess höjd från vattenspegeln torde på några ställen icke understiga hundra fot, och sjelfva kammen, på hvilken man färdas fram, är oftast så smal att landsvägen endast med svårighet kunnat ledas öfver densamma. Trakten är ytterst kuperad, det bär ständigt antingen upp- eller utför någon backe. Från de flesta af de högre punkterna öppna sig intagande vyer
