på hufvudet; den främmande höjde litet på ögonbrynen och såg på Alphonse.
Denne tappade sin kö på golfvet.
»Ursäkta, mina herrar! jag är inte alls upplagd fär att spela biljard i dag,» sade han. »Tillåt att jag afbryter. — Garçon! gif mig en flaska seltersvatten och en sked, jag skall ta min dosis vichy-salt.»
»Ni borde inte begagna så mycket vichy-salt, monsieur Alphonse, utan hellre hålla en förståndig diet,» sade doktorn, som satt ett stycke derifrån och spelade schack.
Alphonse log och satte sig vid tidningsbordet. Han tog Journal amusant och började göra skämtsamma anmärkningar öfver illustrationerna. Snart samlade sig en liten krets omkring honom, och han var outtömlig på pikanta historier och roliga infall.
Medan han sålunda lät tungan löpa under de andras skratt, slog han i ett glas seltersvatten åt sig och tog derefter fram en liten ask, hvarpå stod skrifvet med stora bokstäfver: Vichy-salt.
Han skakade ut pulvret i glaset och rörde om med skeden. Det låg litet cigarraska på golfvet framför stolen; han slog bort den med näsduken, derefter räckte han ut handen efter glaset.
I detsamma kände han en hand på sin arm. Charles hade stigit upp och hastigt gått öfver golfvet; han lutade sig nu ned öfver Alphonse.
