beslöt han att komma honom till hjelp och samtidigt försöka med ett slag krossa Wellington. Han valde till denna plans utförande Kellermanns namnkunniga dragoner och gardets tunga kavalleri. Nu kommer ett af slagets hufvudmoment; ni måste bege er ut på valplatsen!»
Kusin Hans reste sig genast från bänken och intog den post kaptenen anvisade honom.
»Nu är ni Wellington!» — kusin Hans rätade på sig. — »Ni står der på slätten med största delen af det engelska infanteriet. Här kommer hela det franska kavalleriet susande. Milhaud har förenat sig med Kellermann; det är en oöfverskådlig mängd hästar, brynjor, hjelmbuskar och blanka vapen. Omgif er med en carré!»
Kusin Hans stod ett ögonblick villrådig, men så förstod han kaptenens mening: han drog i största hast en fyrkant af djupa streck i sanden omkring sig.
»Riktigt!» utropade kaptenen strålande. »Nu hugga fransmännen in; leden brytas, men sammansluta sig igen, kavalleriet faller undan, men samlas på nytt. Wellington måste hvarje ögonblick innesluta sig i en ny carré.»
De franska ryttarne slåss som lejon: de stolta minnena från kejsarens fälttåg fylla dem med detta segersäkra mod, som gjorde hans arméer oöfvervinneliga; de slåss för segern, för äran, för de franska örnarne och för den lille kallblodige mannen, som de veta håller på höjden
