endast derför att två älskande ha fått ut precist samma facit, isynnerhet om problemet har gält valet mellan den högsta lycka eller försakelse.
Sören hade också, medan de räknade, haft några anfäktelser. Han mindes huru han sjelf under sina studentdagar hade talat i höga ordalag om ansvaret mot de efterkommande, huru han på filosofiska omvägar hade påvisat det egoistiska hos kärleken och uppstält den löjliga frågan, om man så der utan vidare har rättighet till att skaffa barn till verlden.
Men tiden och det praktiska lifvet hade lyckligtvis botat honom från dessa tomma och skadliga tankeexperiment. Och dessutom var han alltför sedlig och väl uppfostrad för att vilja stöta sin intet anande fästmö genom att taga med i beräkningen en så frivol utsigt som den att de kunde få många barn. Det är ju så vackert, att de unga öfverlåta dessa saker till Vår Herre och storken.
Det blef stor glädje icke allenast hos häradshöfdingens, utan nästan hela staden kom i ett slags feber vid underrättelsen om, att Sören skulle hålla bröllop till hösten. Ty de, som kunde vänta bjudning till bröllopet, gladde sig långt på förhand; och de, som icke kunde vänta någon sådan, förargade sig och talade illa om det unga paret; men de, som visste, att de stodo på exspectanslistan, voro nästan hufvudyra af spänning. Och all sinnesrörelse har värde i stillsamma småstäder.
