Balstämning.
Hon hade stigit uppför de hala
marmortrapporna utan missöden, utan ansträngning,
endast buren af sin stora skönhet och sin goda
natur. Hon hade intagit sin plats i de rikas och
mäktigas salar, utan att ha betalt inträdet med
sin ära och sitt goda rykte. Och ändå var det
ingen, som kunde säga hvarifrån hon kommit,
men det hviskades om att hon var djupt
nedifrån.
Som ett hittebarn i en utkant af Paris hade hon svält sig igenom sin barndom i ett lif mellan last och armod, som endast de, hvilka känna det af erfarenhet, ha något begrepp om. Vi andra, som ha vår kunskap från böcker och berättelser, måste taga fantasien till hjelp för att få en föreställning om det ärftliga eländet i en stor stad; och ändå äro kanske de förfärligaste taflor, vi utmåla för oss, bleka mot verkligheten.
Det var i sjelfva verket endast en tidsfråga, när lasten skulle gripa henne, liksom ett kugghjul
