umgås med menniskor fylde han fullkomligt sin plats.
Hans umgängeskrets var mycket stor; alla menniskor satte värde på hans bekantskap, och han var lika omtyckt af qvinnor som af män.
Charles följde en tid med i de kretsar, som öppnade sig för Alphonse, tills han fick en misstanke om att han endast inbjöds för vännens skull; då drog han sig tillbaka.
Då Charles föreslog att de skulle etablera en affär tillsammans, hade Alphonse svarat: »Du är alltför god som väljer mig. Det skulle inte vara svårt för dig att finna en mycket dugligare kompanjon.»
Charles hade tänkt, att de förändrade förhållandena och det närmare samarbetet skulle draga Alphonse från den umgängeskrets, som Charles nu ej kunde fördraga, och binda dem trängre tillsammans. Ty han hade fått en obestämd fruktan för att mista sin vän.
Han visste ej sjelf, och det skulle ej heller ha varit lätt att afgöra, om han var svartsjuk på alla de menniskor, som trängdes omkring Alphonse och drogo honom till sig, eller om han var afundsjuk på sin vän för den lycka han gjorde. —
De började sin affär försigtigt och energiskt, och det gick bra för dem.
Det var den allmänna meningen om dem, att de på ett lyckligt sätt kompletterade
