bleeff dödh i Trondtheem. Hade och konungen förbudhit offuer all try folkland, at clerekrijt i Vpsala icke skulle vpbära fatigmandz deelen aff tiyondenne, och thet forbodhet stodh i sex åår, sedhan gaff han thet löst i gen, epter the priuilegier som konung Eric Lespe, konung Waldemar, hertog Vlff och hertogh Birger, clerekrijt på samma tiyond giffuit hade. Junkar Magnus vthwald til konung.Samma åår som marskens bryllop stodh, wardt junkar Magnus konung Birgers son vthwald til konung, aff bådha hertogana, och aff alla biscopar, aff heela rikesens rådh och meniga adelen i landet, så at han theres herre och konung wara skulle, epter hans fadhers dödh, och ther giordes både eedher och breff vppå. Besynnerliga förplichtade marsken sich til at wara konung Birger, hans hustru och barn bijstondog, loffuade och konungen honom mykit gott i gen.
Epter Christi byrdh trettan hundrade och fyra åår, begyntes en owilie emellen konungen och hans brödher, hertog Eric och hertog Waldemar, ther sådana skade och förderff aff kom, at nepliga hade sådana tilförenne warit här i rikit. Thet begaff sich samma åår, at marsken her Tyrgels hölt itt gestabodh på Aranääs, och tijtt hade han budhit konungen och bådha hans brödher. När gestabodet vthe war, och hwar skulle fara heem til sijn, hade konungen bådha sina brödher offuer eena sidho, och sade til them, at honom war tilkenna giffuit huru the skulle haffua i sinnet at giffua sich vthåff landet, och wilia setia sich vpp emoot honom, Men hwar the hade sådana i sinnet, så war han begierendes at the skulle giffua honom ther ena redeliga forwaring vppå, hwar the och wille halla fridh med honom, så skulle the thå strax giffua honom ther sitt breff vppå, så lydhandes som han sielff hade thet vthkasta låtit. Aff sådana konungens til taal, wordo hertogana mykit bekymbrade ey retzliga wetandes hwad the foretagha skulle, Doch war thå icke annor rådh på ferde, än at the jw moste giffua
