samtidig med författaren, tagen innan han ännu laggt sista handen vid arbetet, hvarom de många vidlyftiga tilläggen bära vittne, och skulle gerna kunna anses vara en för hans räkning gjord renskrift. Stafsättet är noga följdt, såsom erbjudande en trogen och rätt god typ för tidens vacklande bruk. I afseende på kommatering och användandet af stora bokstäfver är någon större frihet tagen; punkt finnes t. ex. alldeles icke i handskriften, men har här blifvit införd såsom i det närmaste oundgänglig för sammanhangets uppfattande; öfverflödet af stora bokstäfver är betydligt inskränkt, ehuru kanske icke med nog stränghet. Handskriftens fåtaliga fel äro rättade, utan att det ansetts nödigt särskildt redogöra för sådana små enskildheter vid behandlingen af ett arbete tillhörande den nyare litteraturen.
Den nyss nämnda omständigheten med de många tilläggen i hufvudcodex, jemte den liknande beskaffenheten af en annan samtidig ehuru eljest sämre afskrift, codex Sernsköldianus (se sid. 338, 39), har satt utg. i stånd att följa författaren i spåren under utarbetandet af boken. Det har synts utg. vara af interesse, att kunna blicka in i arbetets machineri, att följa dess utveckling, genom urskiljande af en mängd författarens tillägg, ändringar och förbättringar. För den som ur sådan synpunkt skulle vilja taga kännedom om Olaus Petri och hans författareskap är tillfälle beredt genom den å sidorna 335—359 lemnade redogörelsen.
