slottet wel, och foor så til Stäkaborg, och bleeff så Nyköpungs slott hart belagt. Och så swältes hertogana i hääl, i tornet ther the såto, Och seyes hertog Eric icke haffua leffuat meer än tryy dygn vtan maat, ty han war ganska illa slaghen och jemmerliga trachterat, Men hertog Waldemar seyes haffua leffuat i elloffua dygn vtan maat och dryck. Och haffuer thet vnderligha til gått, Konung Magnus Ladulåås hade sin brodher, konung Waldemar fången på Nyköpung och ther såte ock alle hans tre söner fongne, först konung Birger, och så bådha hertogana. Men Gudh är bådhe vnderligh och rätthwijs i sijna doomar.
Folket satte sich vp emoot k. Birger.Thå nw konung Birger sågh huru monge the woro som satte sich vp emoot honom, sende han bodh til sin son junkar Magnus som war i Danmark, at han skulle komma honom til vndtsetning. Samme junkar Magnus fick aff konung Eric sex hundrade resenärar, och kom draghandes vp til Östergötzland, ther mötte them konung Birger. Så kommo och hertogarnes folk emoot them widh Skärkin, ther bleeff konungen aff slaghen, och så gaff han sich ått Westergötzland, ther woro monga bönder församblade emoot honom widh Karlabyy, med them satte han i dagh i tree dagha, och som en part aff böndrene woro heem farne epter fetalie, sloogh han til them som qwarre woro i en feelig dagh, och wordo ther ganska monga bönder slaghne. Och thå han hade vunnet thet slaghet meente han at thet skulle nw ingen nöödh haffua, ther fore läät han leggia sitt folk kring om städhrene i Östergötzland, Men her Knut Porse som hölt med hertogana, kom hasteliga på them som lågho i Suderköpung, och greep them til fongar. Thå thet Danska folkit som lågh i Linköpung och andra städher thet hörde, droogho the heem i gen. Thå konung Birger thet förnam flydde han med sinne drötning til Gotland och läät sin son jwnkar Magnus bliffua qwar på Stäkaborg, ther bleeff han aff hertogarnes folk strax
