ty konungen (effter som wåra Suenska crönekor almenneligha innehalla) wende sigh til lööszachtigheet, begynte förachta the gambla, och halla sigh in till the vnga, Gott regemente, ther moste förfarenheet wara med.Och therföre kunde thet icke lenge gåå wel tijl, för ty ther gott regemente wara skal, ther moste förfarenheeten wara med, huilken meera finnes när the gambla än the vnga. Ther the vnge än vnderstundom haffua wilian godh, så kunna the dogh sällan giffua beståndigh rådh vth, til gott regemente, Men the gamble som aff förfarenheetenne förnummet haffua, huar bestånd eller obestånd affkomma pläghar, the kunna bestondoghare rådh vthgeffua, effter thet the med ålderdomen förstond och förfarenheet fååt haffua. Doch sådana achtadhe konung Magnus intet, ty kunde thet och icke lenge stå wel til, Så lenge han leet regera sigh aff androm war hans regemente högeligha prijsat, och thet waradhe widh sex och tiughu åår, Men thet regemente som han sedhan fördhe i tiughu åår warder högeligha lastat. Medh tijdhen tenkte han och til at betwinga Ryssar och Careler som altijd giorde skadha in på hans land, församblade mykit folk, bådhe inländska och vthlendska, så at han och hadhe greffue Henric aff Holsten med sigh. S. Birgitta.Om thenna samma Ryssa reeso, hadhe S. Birgitta som tå leffde mykit bekymber, Hon sadhe sigh haffua wppenbarilse huru thet örligitt skulle best gångas igenom. Hon sadhe konungenom före, huadh folk han haffua skulle, om hans lycka skulle gå wel, hon sadhe honom och thet före, at hans reeso skulle icke lyckas om han icke fölgdhe hennes vppenbarilse effter, Men konungen achtadhe thet intet, vtan hölt thet (som thet och syntes) för itt löst qwinno snack. Så hadhe hon och altijdh nogh bestella med thenna konung Magnus, och straffadhe honom för hans leffuerne, handel och anslagh, och alt sadhe hon sigh göra aff vppenbarilse, som hennes vppenbarilse böker nogh vthwijsa. Men sådana vppenbarilse achtades intet så högt, medhan hon leffde, som
