forgiffuin, sadhe han, at the som hade födt honom til werldenna, the woro och the som honom skilde widh werldenna.
Anno domini Mccclx bleeff Erchebiscop Hening dödh. Thå nw konung Eric dödh war, kom konung Magnus åter til macht i gen och bleeff weldig offuer heela rikit, doch loffuade han thet vth med stoora eedher och forplichtilse, at han skulle better skicka sich ther epter, än han til förenne giordt hade, rikesens rådh giorde och honom ighen stoor förplichtilse. Men ää huru stoor förplichtilse ther skedde på bådha sidhor, så lågh doch likwel hatet qwart i hiertat, och ingen parten vndte then andra gott, ty at konungen war illa til fridz med rikesens rådh för thet the hade satt hans son honom öffuer hoffuudet, Och rikesens rådh hade en ond wilia til honom för thet han hade förgiordt theras konung. För sådana ond wilia skul, begynte konung Magnus, som noogh troendes är, halla sich in til konung Waldemar i Danmark på thet han skulle wara teste mechtigare emoot rikesens rådh, at the icke skulle kunna göra honom så meer, som the förra giordt hade. Och thå begyntes, vtan twiffuel, handlas om gyijfftemåål emellen konung Håkon och konung Waldemars dotter, K. Waldemar fick alt Skåne i gen.Men konung Waldemar war konung Magnuse för cloock, lockade och lismadhe, och (til ewentyr) trugade med, så lenge han fick alt Skåne i gen med all breff som ther vppå vthgiffuin woro. Och är intit twifflandes at konung Waldemar jw haffuer loffuat honom stoort bijstond emoot hans owener, Och ther aff at han läät så bedragha sich, bleeff han kallat Smeeck. Och epter thet at han hade nw så bebundet sich med konung Waldemar, begynte thet rychtet vthgå, at bådha konunganar skulle haffua thet i sinnet, at the wille förderffua theres rikes rådh. Och konung Waldemar giorde så redho med mykit folk, föll in i Skåne, bestallade slotten och toogh landet in, Men konung Magnus läät så bemerkia sich som
