fadher gambla hertog Albrect, som i någhor åår war her i landet sin son til hielp, kallade mykit fremande folk her in i landet til at intagha the slott och feste ther medt, som höllos konung Magnus til handa, Bönder och bårgare platt vtharmade aff Tydskarne.Och thet främande folkit förderffuade landet i grund med gestningar, gerder, och skatt öffuer skatt, så at både bönder och bårgare wordo platt vtharmade, effter thet at örligitt med många vtreesor warade lenge.
Anno domini Mccclxvi bleeff Erchebiscop Pedher dödh som biscop hade warit i Lincöping. Thå nw konung Magnus så saat i fängelsen beflijtade sich konung Håkon med allo macht at han motte få honom löösz, och vpuekte landet emoot konung Albrect. Och haffuer på then tijdh ganska illa stådt til her i rikit, tess til bewijs haffuer man her insat en copie aff itt breff som Vplenninganar haffua scriffuit til Östgötar och Westgötar och är så lydhandes. Alle clerka och leekmän owan skoogh Tiwidh och Kolmåårdh boande, Sende allom them som boo och byggia nidhan förnemda skogha, helso med Gudhi. Wold och orätt, träldom och omilde som i och wij och aller Suerikes almoge tolt haffuom aff Tyskom mannom sedhan hertog Mekelborgh och hans son herre Albrect som wår konunger skulle wara och woldh öffuer oss fingo, kerom wij wårom Gudhi Jesu Christo och hans kera modher sancta Marie, sancte Pedher, sancte Pauale, sancte Laurintze, sancte Erike, sancte Sigfride, sancte Henrice, och sancte Eskille, som rikesens patrona äro och allom helgom mannom, och allom godhom Christnom mannom, konungom, hertogom, höffdingom, herrom och städhom, aff retto nödh som wij kännom och mågom bewijsa huar wij skolom och wij offta kärt haffuom, fornemda herra Albrect som wor konunger skulle wara, huilkin som är en retter meenedhare och hans fadher, rikesens i Swerige rätta förrådhare, enga hielp eller lijsa fongit haffuom, som openbart är allom öffuer tessen land, och openbart wara skal så wijdt som Christendomen
