bååt. Och som han kom lijthet fram om Göksholm, lagde han ther til en lijthen holma til at huila sich ther öffuer om nattena, Och strax kom Måns Benctson ryckiandes med en bååt i frå Göksholm, och kom på holman til honom, och Engelbrect stoodh och stödde sich widh sin kiep, ty han förmotte fögha. Måns Benctson slogh Engelbrect i hääl 1436.Thå gick Måns Benctson til honom och sporde honom til, om han icke motthe bliffua i rikena för honom, och hög strax til honom med ene yxe, och epter Engelbrect bar vp handena med kieppen för sich, hög han honom trij finger vthaff, och slogh så honom ther i hiääl, grep så hans hustru och tienare, och förde til sin fadher til Göksholm. Och thetta skedde epter Christi byrd fiortan hundrade sex och trättiyo åår, widh Korsmesso tijd om wårena. När thetta skeedt war, toogh samme Måns Benctson en aff Engelbrects tienare, benemdt Albrect Pettata, then han fångat hade, och meente med honom welia om natta tijd förraskat sich Örabroo slott til, Men thet lyckades intet för honom, ty fogden wille icke läsza porten vp om nattena ee huru mykit Albrect thet begierade. Thå nw thetta oppenbart bleeff huru skemeligha Engelbrect war aff dagha taghen, giorde hans tienare sich reedho til at hempnas ther vtöffuer, fingo monga bönder med sich, och drogho til Göksholm. Men her Benct och hans son rymde til Ringstadaholm, och läätho theras tienare bliffua qwarra på gården, så kunde thå Engelbrects tienare inthet meera vthretta vthan the brende trähusen aff på Göksholm, Steenhuset kunde the icke fåå. Ther med drogho the till Medhalösa kyrkio, titt böndrena hade fördt Engelbrects lijck, thet togho the och förde til Örabroo, och begroffuo thet i byia kyrkione.
Ena sådana ändalyckt fick Engelbrict, och om thett skall recknas för welgerning at han frelste riket aff sådana trälldom som thet vthi kommet waar, så bleeff thet honom illa lönt, Och jw besynnerliga i then motton, at inthet straff gick epter hans dödh. För
