thenna trij riken, epter thet förbund som riken emellen giortt war, Men the Swenske wordo inthit ther om til sporde, och wiste ther inthit vtaff, förra än thet giort war. Och så trädde the Danske i frå then articlen som ståår i förbundet, at thå konung skulle wälias, skulle the wara til hopa aff all trij rijken, The Danske loffuade h. Christoffer i Beyeren all trij rijken. Men så skedde icke nw, och doch haffua the Danska loffuat hertog Christoffer all trij rijken. Och thå samma hertug Christoffer war inkomen til Danmark begaff thet sich at marsken war i Calmarne, och hade noghra aff rikesens rådh med sich. Ther kommo thå the Danskes sendebodh erchebispen i Lund och her Claes Nielson marskens swåger, the begynte handla på konung Christoffers wegna at han motte komma her til rikit, ty han war en from vng man, och prijsade the honom öffuer alla motto. Men marsken hade mongha insagher ther emooth för ty han betröste sich sedhan icke kunna stå säker här i rikit, för ty han hade monga owener som skulle wilia gå honom epter, rekna honom mong skadagell til, och wilia platt förderffua honom. Men the Danske sade at thet skulle wara vthan fara, ty ther skulle wel göras sådana breff och förwaringer vppå, som han noghon tijdh begiera kunde, och ther han kunde wara förwarat med, at han inghen skulle stå til retta för sitt regimente skull, och ther til skulle han få all the land och lään, som han sielff begiera wille. Och epter long förhandling gaff marsken them thet för swar, at han inthit kunde göra ther til, förra än han hade hördt flere godha mens sijnne ther om. Ther före förscreff han itt almenneligit herramöte ther om i Arboga til stondandes, och så gaff han rikesens rådh then sakena före, och epter thet han thå förnam, och hade thet tilförenne teslikes förnumit, at erchebiscop Niels och the andre aff rådet, woro så til sinnes, at the wille haffua konung Christoffer her in, på thet at riken motte bliffua til hopa, som beslutat war, wille han icke stå them emoot, vtan begierade at the
