wille bliffua widh then dachtingan som war giordh med her Olaff Axelson. Ny dachtingan.Han swarade them i gen, at han wille holla samma dachtingan widh macht, Men förra än the Swenske wiste itt ordh ther aff, thå war alle stedes eelden stickat vppå stadhen. Ther före nödgades the thå at giffua sich in vppå the fasteste huuss som the öffuerkomma kunde i stadhen, och gripa til wern, ty theres skermer och skantzer wore thå aff brotne, Och warde the Swenska sich manliga som och nödhen thå kraffde, så at the Danske finge på gaturne stoor skada, och nödhgades til at giffua sich ååth slottet i gen. Thå nw konung Christiern sågh sich icke kunna leggia the Swenska nidh med mindre han skulle sielff få ther stoor skada öffuer på sitt folk, Ther före begynte han til at dachtinga med them och kom så til vpslagh at thet skulle stå i fridh emellen konung Karll och konung Christiern, till Mortens messo öffuer itt åår, och ther för innan om Walborgha messon skulle tolff på konung Karls och tolff på konung Christierns wegna komma til samman i Halmstadha, the ther om Gottland och annor ärende rijken emellan döma skulle. The Suenske moste gifjua sich aff Gotland 1449.Och ther medt skulle the Suenske strax giffua sigh aff Gotthland, och huarken befata sigh medt land eller stadh, än thå ath then dachtingan som her Olaff Axelsson hade giort medt the Suenske til förenne lydde så, at the Suenske skulle haffua landet och stadhen inne, och the Danske skulle haffua slottet, så lenge thet worde åtskijldt medt en doom. Men thet bleeff icke lenge widh then dachtingan, ty hade thå the Suenske ey annor rådh vthan ath the moste giffua sigh ther aff landet, Moste och så teslikes leya sich skep och skutor som the kunde komma heem med, ty the Danske hade all theras skep borttaghit. I så motte gick Gotland bort i then gongen, och thetta skedde widh Sancti Olaffz tijdh, epter Christi byrdh fiortan hundrat niyo och fyratiyo åår.
