til honom, Han fructadhe at han skulle giöra honom som han hade giort konung Karl, och wordo offta mong breff funnen på gator och kyrkior här och ther, som så stodh scriffuit vthi, erchebispen är en förrädhare. Så begynte honom nw lönt warda för thet han hade giort emooth konung Karl, Som han giorde så gick honom.
Erchebispen i fängilse; konungen hade mong klagomål på honom.Och hade rikesens rådh besynnerligha en stoor deel aff them rådt konungen ther til, och giffuit honom ther sitt breff vppå, at han skulle tagha erchebispen widh halsen, och sända honom til Danmark. Erchebispen hade wel monga wäner och stoora slächt, Men han hade och monga owäner, ty han war en hätzk man och hårdsinnat, och huem han bleeff wred vppå, honom wille han förderffua i grund. Ty wore och monge illa til fridz med honom, och skyndade honom fögho gott til ther the thet bekomma kunde. Och hade konungen mong klagemål på honom, ibland huilken thet itt war, at någhon tijd til förenne thå konungen war farin til Danmark, screff erchebispen effter honom, at han skulle komma hijt til baka ighen, och gaff före i sin scriffuelse, at her woro månghe förrädhare i riket både innan rådz och vthan, Teslikes och monge borgare i Stocholm, huilke alle hade hemlig stempling med konung Karll, at han skulle komma in i riket igen. Och gaff konungen så före, at thet war erchebispens bedreff, at her Niels Pedersson, her Örian Karlsson, Sten Benctsson, doctor Claes Rytting wordo gripne och illa tracteradhe, Ty konungen hade lätit honom handla ther med. Och til sådana bedreff hade erchebispen brukat en löös karll som heet Pedher Hettolös, Han sade sigh wara kommin ifrå Prytzen, och haffua förtt breff til förnemde her Niels och the andra som fångade wordo, Men the kommo på thet sidsta til laghen och lade thet i frå sig med wäriomål, at the inghen breff hade fått, ey heller hade någhon stempling hafft för händer. Stodh och samme Pedher Hettolöös
