som medt honom woro, och bestallade Stocholm på bådha malmana. Stäket bleff och bestallat, och effter fäm wikor vpgiffuit, Och biscop Kätil läth alle stedes vptagha skatten. Så screff han än thå konung Christiern till, at om han wille giffua erchebispen löös, och läta honom komma til sina kyrkio igen, Thå wille han all ting så stilla til godho at han skulle haffua her i riket en lydig och weluiliog almogha, hwar och icke, thå achtade the halla fram som begynt war. Thå konungen sådana breff fick sade han, Dar schal my de kraden pape nimmer tho dwingen. Lät så komma til hopa sitt ridderskap med all then macht han bekomma kunde i Danmark, Christiern kom med en stoor häär; bleeff slaghen widh Haråker.Kom så dragandes med en ganska stoor här, fik och så thet Suenska ridderskapet medt sigh som icke war fallit til biscop Kättil. Men när the som Stocholm belagdt hade, hörde at konungen kom dragandes med ena sådana mackt, gåffuo the bestalningen vp, bönderna gingo hwar heem til sijn, och capitenernar med theres eghit folk drogho somblige åth Dalernar och somblighe åth Helsingaland. Och Måndaghen för Påsca kom konung Christiern til Stocholm, och töffuade ther inthet, vthan drogh strax ååt Vpsala, war ther öffuer Påscana, och drogh så åth Westerårs, och lät strax bestalla och bestorma slottet, som her Niels Christiernsson inne hade, Men han kunde thet icke föröffra. Så fick han thå wiss tidendhe, at biscop Kätil och the andra som med honom woro, woro komne med Dalekarlenar nidh til Haråker, Ther före drogh konungen emooth them, actandes leggia them nidh, och sedan dragha vp i Dalerna och platt förleggia then landzändhan, så at inghen aff hans owäner skulle effter then dagh haffua ther någhon tilflygt. Men thet lyckades icke för honom, ty han wart affslaghen widh Harååker, och miste ther mykit folk och hästar, och rymde så åth Stocholm igen, Och biscop Kätil med the andra reeste landet til at beleggia Stocholm.
