Men her Ture Turesson, som slottet inne hade på konung Christierns wegna, wille ingalunda läta konung Karl thet vp, vtan giorde skadha in i stadhen alt thet han kunde. Och Sancti Luce Euangeliste natt bleff Morten Lindorm borgemestare i Stocholm skuttin med en bösso steen til dödz, och öffuer honom sorgde icke allenast Stocholms stadh, vthan och altt rikesens rådh. Widh samma tijdh bleff her Olaff Axelsson dödh, som Gottland hade i pant för itt stoort stycke peningar aff konung Christiern, Han vplät thet sinom brodher her Iwar Axelsson.
Christiern lät ercheb. Jöns fara heem at han skulle fördriffua k. Karl.Thå nu konung Christiern sågh at konung Karl war kommen til Suerige igen, förlijkte han sigh med erchebiscop Jöns, och lät honom fara heem igen, på thet (vtan tuiffuel) at han åter skulle fördriffua konung Karl, Ty han wel wiste, at the icke skulle förlika sigh i itt rike til samman. Och gaff konung Christiern erchebispen och her Erich Nipertz fulla macht medt sitt öpna breff til at handla med enom och androm på hans wegna, Så at thet the giorde på hans wegna, skulle han fast och giltt hålla. Så kom thå erchebispen til biscop Kätil, flere hans wener mötte honom och på wägenom, thå han kom vpdragandes, Them förwende han platt i frå konung Karl igen, än thå at the woro the samme som honom hade kallat vtaff Pryttzen. Och war biscop Kätil allaredho til förenne icke mykit wel til fridz med konung Karl, för then dagtinganen skull, som för berörd är, Ty war han och snart ifrå honom wender. Och begynte erchebispen och biscop Kätil strax handla med bönderna och draga them ifrå konung Karll, at the icke skulle bekenna honom för theres konung. Men när capitelet i Vpsala hörde at erchebispen icke än nw wille wara til fridz, vtan hade än nw mera ondt i sinnet, togho the thet ganska illa widh sigh, ty the hade så mykit ont nwtit honom åt tilförenne, och mykin sorg och bedröffuilse hafft för hans skull vnder konung Christiern, Så fruchtade
