erchebispen bleff mykit bekymbrat, Doch wille han icke för then skull slå vtaff thet han för händer hade, vtan sende allestedes bodh och breff vth, och wille hylla bönderna til sigh. Stemde och någhor häredh til sigh til Arnöö, men the woro icke monge som kommo, Och the ther kommo sadhe sig icke wilia trädha ifrå konung Karl, jw werre bleff erchebispen til fridz.
När konung Karl förnam at erchebispen wille til inghen wenskap, vtan gick alt effter hans skadha och förderff, begynte och han haffua vth sin breff och bodh i landet, och lät dagtinga med bönderna, och beklagadhe högeligha på erchebispen, at han wille dragha konung Christiern her in i landet igen, som han tilförenne giordt hade, rikit til en dråpligh skadha. Och på thet konungen kunde haffua almoghen sigh teste weluilioghare, loffuade han sigh wilia giffua alla landboor halffparten aff theris affrad til, och skattebönderna loffuade han at han wille giöra itt affslagh på theres skatt, Med Helsingar och Dalekarlar slogh han en stoor deel aff skatten. K. Karl och erchebispen hade breff offuer breff ibland almoghan.Så gingo thå breff offuer breff ibland almoghan, på then ene sidhonne konungens, på then andra erchebispens, och thet ena twert emooth thet andra, och bådha parternar clagadhe ther offuer at theres breff wordo vndertrycht. Erchebispen förbödh presterna läsa konung Karls breff för bönderna, och ladhe thet wijte widh, at huilken som laas hans bref, han skulle mista altt thet han åtte, och driffuas ifrå sitt geld. Thet samma bodhet lät och konung Karl vthgå, at huilkin prest som hans breff icke lääsa wille, eller war befunnen ther medt at han laas erchebispens breff, han skulle reknas för en förrädhare, och straffas ther effter. Så stodh thå clerekerijt ganska illa på bådha sijdhor, Screff och konung Karl capitelet til i Vpsala itt longt breff, i huilko han förtaldhe all then handel som emellan honom och erchebispen warit hade, och på thet at then historien må teste kunnogharen
