konung Karls wegna, sende monge aff städherna til honom, the ther och begiärade konung Karl igen. Ty the sågho wel, at the som rikesens rådh woro icke kunde dragha öffuereens, The wille alle wara lijka godhe, och inghen wille lijdha then andra i regementet öffuer sigh. Ther före begynte både bönder och borghare ledhas widh sådana wesende, och åstundadhe at konung Karl motte komma til regementet igen, Ty fick och her Niels Sture mykit medt håld, och han sende en hoop aff sina tienare til Vpsala, och lät skinna biscops gården. Och widh Erics messo tijdh foor han åter vp i Dalerna til at försambla folk, och komma nedh med. Men medhan han war i Dalerna, kom her Eric Nielsson med en stoor hoop folk aff Nerike och Åkerbo häredh til Arbogha, greep ther en hoop aff her Niels Stures tienare, Drogh så til Westerårs och woldgeste ther bådhe prester och borgare. Och tå han förnam at her Niels kom nedh draghandes med mykit folk, Så drogh han vndan för honom til Kolbeck, och läghrade sigh ther widh brona, vth medt elffuenne. Her Niels Sture kom titt med sin häär, och hade han tå fååt her Steen Stura sigh til hielp med tryhundrat folk ifrå Gestringaland. Niels Sture och Erich Nielsson giorde skadha hwar vppå then andra.Men her Niels Sture kunde icke komma öffuer elffuena til her Eric, Therföre skantzadhe the bådhe för sigh vth medh elffuenne. Och giorde the stoor skadha hwar vppå then andra, besynnerligha daghen effter Sancti Johannis bliffuo monge bådhe Dalekarlar och Gestringar slaghne, och druncknade ther the wille giffua sigh öffuer elffuena til fiendanar. Kom och her Erich Axelsson frå Stocholm ther til med, och wille han haffua reest någhra bönder med sigh, men the wille intet gå medh honom, ty han hade tilförenne budhit them at the skulle sittia stilla, och gå med inghen, Ther med foor han åt Stocholm igen. Men Iwar Green war hemligha kommen in i Fiedrunga land, Ther reeste han bönderna och wille slå på her
