Stäkaborg inne hadhe, Tå giorde her Steen inuentarium så stoort, at Swantes arffuedeel bleeff mindre än han hade förmodhat. Stodh och rikesens rådh ther effter, at Swante skulle haffua fått slottet i förläning, som thet stodh, effter sin fadher, så hade ther ingen meer trätta kommet om, Och rådde the her Steen ther til, at han skulle tänkia vppå, huru mykit gott her Niels Sture hadhe förskyllat, bådhe aff konung Karl och honom, och läta hans son niwta thet til godho, men her Steen achtadhe thet intet. Owilie emellan her Steen och her Swante.Och tå Swante war ifrå Finland draghen med thet folk han hadhe, begynte her Steen än nw meer fruchta, at noghot skulle företaghas emoot honom i Swerige, i hans fråwarelse. Och hade han achtat giordt fridh med Muscouiten, och lätit honom få then deel i Finland, som han begeradhe, på thet han så motte wara teste mechtighare emoot konung Hans, om han wille slå til feyde, Men erchebispen och flere medh honom, stodho ther hardt emoot och rådde ther ifrå, at han icke skulle läta Muscouiten få någhon deel i Finland. Och bodho the och förmanadhe honom högeligha med sin scriffuelse, at han icke sielff skulle någhot begynna emoot någhon Swensk man, Ingen annan skulle någhot obestond tagha före emoot honom. Och råddhe the honom, at han skulle bliffua qwarr noghon tijdh ther i Finland at Ryssanar icke skulle åter falla ther in, tå the fingo weta at han wore tädhan, Men han drogh likwel öffuer til Swerige igen.
Möte i Stockholm 1497. Tå han til Stocholm kommen war, stemde han strax rikesens rådh tilhopa, at ther skulle itt möte hallet warda then förste Söndaghen i Fastonne. Rikesens rådh kom effter hans scriffuelse til Stocholm, Swante kom ther och. Och tå thetta skedde, hadhe icke her Steen sitt folk widh handena, doch war thet på wägen ifrå Finland. Så lågh rikesens rådh lenge i Stocholm, och her Steen wille inthet komma på rådhet med
