moste the läta henne haffua sin wilia, Waldemar och Jwtta.Och thå konung Waldemar fick höra hennes tilkommelse, läät han vndtfonga henne som hon hade warit en gudz engel. Hans barn.Och kom på thet sijdzsta i sådana kundtskap med henne at han beleghrade henne och åtte itt barn med henne, aff hwilken gerning heela rikit fick itt stoort mishagh til honom, Och drotning Sophia bleeff ther aff så bedröffuat, at henne förföll bådhe hyy och fäghring, ty at hennes spott och spee war thå kommet heem för hennes dör. Så pläghar thet och gå, at spott och spee kommer för spottarens dör, och brenner honom sielffuan inne, Drotningen hade nw fått ena dobbel sorgh och ther til en stoor neese, bådhe aff sin man och sinne syster. Och hade hon sielff på then tijdh try barn med sinom man konung Waldemar, en som heet junkar Eric och twå döttrar, Then ena heet Rikitza och then andra Marina.
I thenne konung Waldemars tijdh anno domini Mcclv, bleeff Erchebiscop Jerl dödh, och wardt begraffuen i Sichtuna i clöstret, Thenne Erchebiscop Jerl stichtade först i Vpsala sådana Canekar som ther nw äre, ty til förenna wore ther icke annat än Munkar, Och samma Munkar haffua warit såsom Canekar. Anno domini Mcclxvij bleeff Erchebiscop Laurentz dödh och wardt begraffuen i Eneköping, och han hade warit en gråmunk tilförenne. Epter honom kom Erchebiscop Folke, then ther war Birger Jerls skyldman, han begick thet så med påuan at han motte flötia biscops sätit i frå gambla Vpsala til Östraarus, som nw kallas nyia Vpsala. Och han stichtade sielff otta Canekar, ty för honom woro the icke flere än fyra, så läth thå han them bliffua tolff, Men the haffua icke monge boodt widh domkyrkiona, vtan haffua jw alle mest sitit widh bonda geld, och så haffuer thet warit i förstonne widh alla domkyrkior här i rikit, och thå biscopen haffuer behöfft theras rådh så haffuer han
