så’n skojig whist. Hans skratt väckte till och med Fagin ur hans grubblerier och föranledde honom att fråga, hvad det var.
»Det är Chitling», sade Charley skrattande, han har inte vunnit ett enda spel; han och jag spela mot Räfven och trekarlen.»
»He he he!» fnissade juden med en min, som om han mycket väl förstod, huru det gått till, »den, som vill vinna på Räfven, får stiga upp tidigt om mornarna och öfva sig.»
»Och då måste han ändå ha dragit på sig stöflarna om kvällen och ha glasögon för bägge ögonen och kikare till på köpet», förklarade unge herr Charley.
Räfven, som satt med hatten på, hörde med öfverlägset lugn på dessa loftal och ville slå vad om, att han vid hvarenda gifning skulle få den första »målaren». Då ingen kände sig hågad att slå vad med honom, började han, gällt hvisslande, teckna på bordet med en bit krita en plan af Newgatefängelset. Plötsligt vände han sig till Chitling och sade: »Hvad du har blifvit väldigt tråkig, Tommy! — Hvad tror ni, att han sitter och funderar på, Fagin?»
»Hur skall jag kunna veta det, min vän?» svarade juden och vred hufvudet mot dem, medan han blåste på elden med pusten. »Kanske på att han tappade nyss... eller kanske på det lilla sommarnöjet han nyss kommer ifrån, he he he! Har jag inte rätt?»
»Visst inte!» förklarade Räfven och tog ordet ur munnen på Chitling. »Hvad tror du, Charley?»
»Jag tyckte», svarade Charley flinande, »att han var så ovanligt kärvänlig mot Betsy. Se, så han rodnar! Nej, det var lifvadt, ha ha ha! Han är förlibt! Tommy är förlibt!» Och Charley öfverväldigades till den grad af skratt, att han ramlade ner på golfvet, och där låg han en stund och skrattade, och han skrattade ännu, då han återtagit sin plats på stolen igen.
»Bry dig inte om honom, min vän», sade Fagin lugnande till Chitling, och han blinkade till Räfven och gaf Charley en varnande puff med pusten. »Charley pratar alltid så mycket dumheter. Håll du dig till Betsy, det är en präktig flicka, och om du gör som hon säger, står du dig bra.»
»Gör jag kanske inte det?» frågade Chitling. »Tror ni, att jag hade kommit i trampkvarnen, om jag inte hade rättat mig efter henne? Om jag bara hade velat säga ett enda ord om henne, så hade jag sluppit lös — är det inte sant, Fagin?»
»Jo, naturligtvis, min vän, naturligtvis», svarade juden, »men det var du alldeles för storsint till, alldeles för storsint!»
»Nåja», förklarade Tommy och såg sig omkring, »då är det väl ingenting att grina åt?»
Juden skyndade sig att försäkra, att det alls inte var någon som grinade, och han såg på unge herr Charley liksom för att uppfordra denne att bekräfta hans ord. Men just som Charley öppnade munnen för att bedyra, att han aldrig i sitt lif varit så allvarlig som
