KAP. 36.
Äktenskapliga slitningar.
Herr Bumble satt i fattighusets mottagningsrum och stirrade djupsinnigt på den svarta kaminen, hvarifrån det nu, då det var sommar, ej utgick annat ljus än reflexen af ett par bleka solstrålar, som kastades tillbaka från dess kalla, blanka yta. Då och då råkade han flyktigt se upp på en flugfångare af papper, som hängde och dinglade ner från taket, och då han såg, huru de sorglösa insekterna surrade omkring flugfångaren, bredde sig en ännu mörkare skugga öfver hans ansikte, och han suckade djupt. Kanske påminde insekternas beteende honom om någon smärtsam tilldragelse i hans lif.
Hans nedslagenhet var icke det enda, som kunde väcka en ljuf melankoli i en åskådares bröst. Det hade tydligen försiggått en stor förändring med honom. Hvart hade den galonerade rocken och den trekantiga hatten tagit vägen? Han bar ännu svarta ullstrumpor och knäbyxor på sina nedre extremiteter, men det var icke de forna knäbyxorna. Och rocken var nog långskörtad, men för öfrigt helt olika mot förr, och den väldiga trekantiga hade efterträdts af en anspråkslös rund hatt. Herr Bumble var icke längre uppsyningsman.
Han hade gift sig med fru Corney och blifvit »inspektör» i fattighuset. En ny uppsyningsman hade kommit till styret, den trekantiga hatten, den galonerade rocken och det spanska röret hade öfvergått till honom.
»I morgon är det två månader sedan!» mumlade Bumble och suckade. »Det är som om det vore ett århundrade sedan!»
Kanske menade han, att det inom den korta tidrymden af åtta veckor koncentrerade sig ett helt lif af lycka? Men suckar — suckar! Det låg så ofantligt mycket i den sucken.
»Jag sålde mig!» fortfor herr Bumble att grubbla. »För sex teskedar, en sockertång, en gräddkanna, några gamla möbler och tjugu pund kontant. Jag var verkligen alldeles för billig — riktigt rampris!»
»Rampris?!» skrek en kvinnoröst i hans öra. »Du hade minsann varit för dyrköpt till hvilket pris som hälst — Gud skall veta, att jag har betalat alldeles för mycket för dig!»
Han vände sig om och varseblef sin kärälskliga hälfts ansikte. Hon hade endast uppfattat några få ord af hans dystra monolog och på måfå kastat fram ofvan stående yttrande.
»Fru Bumble!» utbrast han med känslofullt allvar.
» Nå?»
