Löftet infrias.
Klockan slog tre kvart på 12, då två skepnader döko fram på Londonbron. Den ena, en kvinna, såg sig ifrigt omkring, som om hon sökte efter någon. Den andre, en karl, smög sig fram där det var mest skugga, lämpade sina steg efter kvinnans och gömde sig då och då i en af nischerna på bron.
Natten var mörk. Det hade varit fult väder under dagen, och det var endast litet folk ute. Öfver floden låg en tät dimma, som dämpade det röda skenet af lyktorna på de många fartygen och gjorde de höga husen utmed stränderna otydliga. Ett par kyrktorn skymtade fram, men de många skeppsmasterna voro nästan osynliga.
Kvinnan hade ett par gånger (alltjämt följd af spejaren) gått oroligt af och an på bron. Nu klingade en kyrkklockas tunga slag genom luften; det var midnatt. Och knappa två minuter sedan det sista slaget dött bort, höll en droska nära bron, en ung dam och en gråhårig herre stego ur och kommo hastigt gående. De stannade med ett utrop af öfverraskning, ty en karl, klädd som forman, strök förbi dem så tätt, att han nästan snuddade vid dem.
»Inte här!» sade Nancy. »Jag är rädd. Följ med utför trapporna där...»
»Hvad ska vi göra här i detta mörka, ohyggliga hål?» frågade den gamle herrn.
»Jag är rädd!» svarade Nancy. »Det har varit en sådan ångest öfver mig hela dagen, så att jag har knappast kunnat hålla mig uppe. Och nyss, då jag gick hit, bars en likkista alldeles förbi mig.»
»Det är väl ingenting märkvärdigt», svarade herrn. »Det har många gånger burits likkistor förbi mig.»
»Ja, men den jag såg var ingen verklig.»
Hon talade i så sällsam ton, att det gick en rysning genom den hemlighetsfulle spejaren. Det var en riktig lisa för honom, då den unga damen i detsamma tog till ordet och bad Nancy icke vara orolig. »Ni kom inte i söndags kväll?» tillade hon.
»Jag kunde inte», svarade Nancy. »Han, Bill, som jag berättade er om, bevakade mig. Det är så svårt att slippa ifrån honom. Jag kunde inte häller ha kommit till er förra gången, om jag inte hade gifvit honom opium, innan jag gick.»
»Hade han vaknat, innan ni kom igen?» frågade den gamle herrn.
