in den. Hvad tycks väl? God, kraftig mixtur, som för en vecka sedan med de bästa resultat hade gifvits till två irländska arbetskarlar och en kolbärare och som skickas till dem gratis med en blanksmörjbutelj att ha den i, och så skickar han bud, att hon inte får ta in den. Hvad tycks?» Herr Bumble slog sin käpp i disken och rodnade af förbittring. »Men nu är hon då också död, och ju förr vi kunna få henne begrafd, desto bättre!» Hvarpå herr Bumble i ett anfall af kommunal ifver satte på sig sin trekantiga hatt bakfram och rusade ut ur boden.
»Tänk, han var så förargad, att han till och med glömde fråga efter dig, Oliver», sade entreprenören, som såg efter uppsyningsmannen, där han med stora steg klef utför gatan.
»Nå, pysen, hur är det fatt?» (Sid. 41.)
»Ja», svarade Oliver, som under detta samtal ängsligt hållit sig
undan och ännu darrade i hela kroppen vid blotta tanken på herr
Bumbles vrede. Han hade emellertid ej behöft gömma sig för herr
Bumble, ty bemälde ämbetsman hade kommit till den åsikten, att det
var bäst att undvika Oliver, tills han lagligen blifvit bunden vid
entreprenören på sju år, så att det ej längre var någon fara för,
att han återigen kunde komma fattigvården till last.
»Nåja», sade herr Sowerberry och tog sin hatt, »då ska’ vi göra ifrån oss det där ju förr desto hellre. Se efter boden, Noah! Tag din mössa, Oliver, och följ med!»