stadga under 17:e seklet, genomgå sedermera alla följande förordningar om Skogarne intill närvarande tid, och det vore öfverflödigt att här genomgå dem, i synnerhet som man återfinner nästan samma ordalag. I öfverensstämmelse härmed påbjöds ock, att de dispositioner af allmänningarne, som Bergs-Collegium tid efter annan vidtagit ej grundlade någon äganderätt[1]; att socken-allmänningarne finge delas mellan intressenterna[2], att ingen skogstrakt å allmänningarne skulle vidare anslås till Bruk[3] m. m.
Blott en enda från Regeringen till Folket utgången handling hafva vi kunnat anträffa, der en motsatt åsigt om allmänningarne uttalas och denna är K. Res. på Allmogens Besvär den 17 December 1734, der Konungen i punkten 25 afslår allmogens gjorda ansökning att få skifta Härads-allmänningarne och såsom skäl bland annat uppger, att de äro Kronans egendom; men denna, såsom motiv för ett afslag, och likasom i förbigående framkastade åsigt torde ej förtjena afseende i motsats mot den stora mängd af både äldre och yngre Förordningar, som strida deremot[4].
Med Lands-allmänningarne är emedlertid ett eget förhållande, som ej kan förbigås och derföre må i största korthet antydas. Med landslagens införande i stället för Landskapslagarne, förlorade de gamla Landskaperna sin politiska sjelfständighet och med Lagmännens intagande i Rådet, sin organ för vårdandet och bevarandet af landskapets gemensamma egendom. Häradet deremot qvarstod ännu enligt
- ↑ K. Br. till HofRätterna den 3 Jan. 1685; Kongl. Förkl. den 3 April 1739 §. 9.
- ↑ Res. på Adelns Besv. d. 12 Julii 1731 p. 15 och den 5 Januarii 1735; Kongl. Förkl. öfver 1734 års Skogsordning den 5 April 1739 §. 12.
- ↑ Res. på Allmogens Besv. d. 29 Junii 1752.
- ↑ Vi hafva ej ansett nödigt att i denna fråga fästa uppmärksamhet vid de afvikelser och undantag i enskilda fall, som efter hvad ännu befintliga documenter upplysa (se Bergfalk), redan i äldsta tider förekomma. De visa blott att öfverträdelser af lag ägt rum, och kunna i lagskipningens och förvaltningens historia upplysa, huru och på hvad sätt lagarne efterlefdes och tillämpades. Lika litet hafva Regeringens Instructioner till Commissioner kunnat tagas i betraktande. Dessa kunna väl upplysa Regeringens åsigt för den tid de utgåfvos, men hafva ej den offentliga och allmängiltiga egenskap, som fordras för att grunda eller förändra rättsförhållanden mellan Regering och Folk.
