K. Maj:ts Ordning för Bergsmän den 6 Julii 1649, der det i 18:e §. heter, att som alla strömmar i Riket räknades för Kronans Regalia, skulle de obyggde strömmar vara Kronan förbehållna; dock härmed förstående de strömmar, som något store äro.
Vid sidan af de gamla begreppen allmän led och båtled, upptog 1734 års lag jemväl Kungsådra, men då lagstiftningen derom förut varit så obestämd stadgades endast i 20 Kap. 3 §. BB. Ther Kongsådra af ålder varit hafver, skal tridiung af vattnet öppen lemnas, och der segelled är, tolf alnar: till båtaled åtta alnar allt i djupaste vatnet. I 1766 års Fiskeristadga Kap. 3 §§. 5, 6 och 7, antydes Kungsådra, som här bestämmes till 1⁄3 af vattnet, hafva för ändamål, dels att bereda uppgång för fisken[1], dels ock att tjena till flott- och farled. Slutligen finner man, om ej förr, af K. Brefvet den 8 April 1811 och Circ.Brefvet den 4 Febr. 1824, att Kungsådra, ehuru den enligt nyssnämnde Fiskeristadga skulle tjena till flott- och farled, likväl på det sätt begreppet under föregående sekler tolkats och tillämpats, just varit ett medel att göra intrång i och upphäfva de gamla lagarnes allmänna och ovilkorliga stadgande, att der vattendrag kunde och behöfde användas till communication, skulle alltid viss del af vattnet lemnas öppen till allmän led eller båtled; att bestämmelserna i nu gällande lag och författningar rörande segelled, båt- och flott-led sakna sin fordna allmängiltighet[2], och att föreskrifter härom nu lemnas för hvarje särskildt fall af administrativ myndighet.
III.
Om Ägoskillnader, bestämda genom gränsmärken och skriftliga handlingar.
Sedan vi nu framställt lagarnes hufvudsakliga bestämmelser om ägoskilnader i de fall, då gränserna ej äro eller då de ej kunna genom några slags märken vara betecknade,
