Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
33
kallades Råbref[1]. Sådana råbref, många öfver 100 år gamla, åberopas öfverallt i Landtmäteri-protocoller från förra hälften af 18:de seklet, och man torde derföre få anse föreskriften i §. 1 af 1664 års Skogsordning, der det heter: att Häradshöfding och Nämnd skulle draga försorg om rörläggningen kring Härads- och Sockne-allmänningarne, blott innefatta en tillämpning af redan vedertagen praxis[2].
- ↑ Sådan var regeln. Likväl hände ock att domstolen förordnade vissa personer (såsom länsmannen med biträde af några nämdemän, eller några andra i orten ansedda personer, eller ock blott nämdemän) att vid förefallande tvister uppgå rågångarne. Träffades då förlikning, uppsattes äfven denna i form af råbref, och erhöll samma benämning. Råbrefven undertecknades ej blott med lagläsarens namn och sigill, utan äfven med nämdemännens bomärken. Först i slutet af 17:de seklet finner man några nämdemän, som kunde skrifva sina namn.
- ↑ Det torde vara öfverflödigt att belasta vår afhandling med anförande af bevis för alla dessa uppgifter. Man behöfver blott taga ett Landtmäteriprotocoll öfver någon större förrättning i förra hälften af 18:de seklet, för att se öfverflödiga bevis derpå. För dem, som ej känna råbrefvens form och beskaffenhet, införes emedlertid här ett prof. Det lyder så: ”År efter Christi börd 1640 den 15 Augusti var befallningsmannen välaktad Hjerdt Loman och jag Ingolf Pedhersson, Landsdomare, med efterskrifne gode män af Hedemora socken Lars Olsson på Ivarshyttan, Erik Mattsson på Norshyttan, Matts Andersson i Brunna, af Tuna socken ofvanbron Knut Olsson i Skomsarby, Matts Andersson i Änge, Johan Göransson i Norammundsberg, Matts Göransson i Bettarebo och Länsman utombron, på en ransakning vid Harhyttan och Hargården på den ena sidan, Nybo och Morbygge Fjerdingar på den andra sidan om skogsskilnaden dem emellan, som många år varit klagomål öfver, och funno vi nogsamt, att der varit en stor oreda gjord af de annalkande, men som rågången var mycket igenvext och mycket var skedt af okunnighet så eftergaf Olof Larsson sin tagna skada, för Harhyttan och äfven för Hargården, men begärde af oss att vi skulle rigtig rågång göra, som alla skulle lyda, som varit af gammalt efter de gamla Domar, och skedde sålunda. Hargårdsskogen börjar vid en furustubbe norr om Juteboda damsjön och står utmed en vacker tall, och rummet kallas Bovallens backe, derifrån vester norr till en furustubbe vid en liten vägstig i Trågberget, sedan tager Harhytteskogen vid och går ifrån denna stubbe, som står på en stenbacke, till en sten, derest Bondhytte och Westerviksskogen på andra sidan möta, hvilket går nordväst, sedan till ett röse i Kyrkesvedberget och till landsvägen i oxfallsbacken till ett röse vid en stor gran och sedan i sjön Gläckjen till två stenar, och är detta råmärke på östra sidan omkring Harhyttan och Hargården. På vestra sidan börjar densamma vid Brunteboviken i Gläckjen och går till ett röse norr om vägen i söder och derifrån till en tall vid långabron på talludden, som står i söder härifrån, och sedan tvärtöfver sjön till Wäsbäcken och söder derifrån till en furustubbe, samt derifrån till Yllingsbergs hägnaden uti Öster, der Jutebo skogen emottager. Således är detta den andra rågången omkring
3
