Denna plägsed lades till grund vid utarbetandet af 1734 års lag, och i öfverensstämmelse dermed stadgades i 13 Kap. 1 §. JB.: Inqen må bolstada rå uptaga, eller nedersätta, utan Häradshöfdingen med några af nämnden, tå alle jordägare tillkallade och derom ense äro. Häradshöfdingen gifve bevis therå och före thet in i Häradets dombok. Härigenom skulle nu bruket sanctioneras i lag, men lagbudet kom för sent; ty vid sidan af den allmänna lagen hade bildats en inrättning, hvars instructioner om ej i bokstafven, åtminstone i tillämpningen redan förr än 1734 års lag promulgerades hade infört en ny plägsed vid rörläggningen.
Denna institution var landtmäteriet, som leder sitt ursprung från början af 17:de seklet. Efter hvad Öfver-Directeuren J. Faggot berättar[1], skall K. Carl IX år 1603 hafva ombetrott Andreas Bureus att ”föra styrelsen öfver landtmäteriet, som då skulle snart inrättas, hvarefter en landtmätare förordnades i hvarje landsort, som efter inhemtad grund och öfning skulle först geographice mäta af hela provincien och sedan affatta hemmanens och byarnes åker och äng.” Landtmätarenas hufvudsakliga och första uppgift var således att biträda Bureus vid geografiska mätningar; den andra att till ledning vid skattläggningar affatta åker och äng. Först sedan Burei karta öfver Sverige år 1626 blifvit färdig, började man uppgöra kartor öfver byägorna[2]. Den 19 Juni 1633 utfärdades en Instruction[3] för Landtmätarne, hvaraf inhemtas, att deras enda åliggande var den geografiska mätningen och upprättande af kartor öfver hemmanens åker och äng till ledning vid skattläggningar, och de skulle blott ”med särdeles färga anteckna, hvad råmärke och byskilnader som uthi åker och ängiar infalla.” En ny Instruction[4] i 17 punkter, som utkom den 10 Februari
- ↑ Tal i Wet. Acad. den 25 Juli 1747.
- ↑ De äldsta i General-Landtmäteri-kontoret förvarade kartor äro öfver byar i Upland och Westergötland, författade i början af 1630-talet.
- ↑ Manuscript på Ups. Bibliothek.
- ↑ Manuscr. på Ups. Acad. Bibl. Dess fullständiga titel lyder så:
Harhyttan och Hargårdens skog. Och hvad angår byarne emellan
inom dessa linier, så säja de sig af gammalt, aldrig derom haft
någon osämja, utan blir efter vanligheten.
Till visso under lagläsarens egen hand och signet och
synemännernas bomärken. Actum ut supra.
Ingolf Pedhersson.”
(L. S.)
Sju bomärken.
